Vår fantastiska hjärna

Jag älskar att lära nytt. Här kommer lite av min nya kunskap om vår hjärna.

 

Vet du att hjärnan har 100 000 000 000 neuroner? 
Vet du att alla är sammanfogade i ett komplext nätverk?
Vet du att varje enskild neuron har förbindelse med 1 000 andra?

 

Det är en hissnande tanke och samtidigt en väldig möjlighet.
Möjlighet, tänker kanske du nu. Vaddå möjlighet?
Jo, dessa neuroner påverkar vår förmåga att lära.

 

 Idag visar forskning att människans intelligens bara ökar och ökar och att den sista tiden har ökningstakten accelererat. Forskarna tror att detta beror på att vår hjärna stimuleras på ett helt nytt sätt idag.  
Härligt, det måste vi ju nyttja! 😀

 

 

Vårt minne är starkt sammankopplat med vårt lärande. Det finns minnen vi kan uttrycka i ord och det finns minnen som är automatiserade eller förtrogna i oss.  Minnet är utspritt på olika platser vilket gör att olika fragment kopplas ihop då vi ska ta fram ett minne.

 

        
Det finns en forskare,  Daniel Schackter, som kommit fram till  att vi även har ett framåtblickande minne. 
Häftigt! Det minnet vill jag träna upp.

Har du hittat din talang?

Antingen har ALLA talang eller också ska ordet inte finnas!
Ordet talang nämns i alla möjliga sammanhang där prestationer lyfts och ofta verkar begreppet stå för
en särskild fallenhet för något oavsett träningsflit.
Jag tror inte på det och min syn delas faktiskt av många erkända forskare av idag.
Ska ordet talang finnas anser jag att det behövs ett förtydligande av vad ordet står för.

Alla har talang!
Ja, jag menar det.
Jag är övertygad om att alla har stor kapacitet och att det går att nå sin nästintill fulla potential genom olika strategier. Specifik och anpassad träning av hög kvalitet är en viktig faktor om du vill lyckas bra med något. Ju mer kvalitativ tid du lägger på något desto bättre blir du. Sen är det självklart väsentligt att kunna tänka positivt, se sina starka sidor, lära av sina misstag och utveckla metoder utifrån detta lärande.

Med andra ord- vägen är öppen för dig bara du satsar! Se bara upp med din erfarenhet. Ibland har erfarenheten programmerat om din hjärna och fått dig tro att du inte klarar saker.

Vill du bli talare?
Jonas Helgesson har sagt ” När jag var fem år kunde jag två ord: mamma och glass. Nu jobbar jag som talare!”  
Kan han kan du!

Vad är din talang?

Endorfinkick i stora lass

Just nu är jag utsatt för en mindre prövning som draaar ut på tiden. Prövningen består i att inte få/kunna/våga träna eftersom jag har en efterhängsen infektion i kroppen. Det innebär att jag dag ut och dag in måste avstå något som ger mig lyckorus. Jag försöker hitta andra endorfinkickar men effekten blir tyvärr inte riktigt densamma. Idag testade jag tex chokladalternativet. Hjärnan och magen får nog kanske sitt men knappast musklerna. Faktum är att det inte utlöser riktigt samma sorts vinnarkänsla… Märkligt 😉

 Jag tänker tillbaka på min träning med rent välbehag (jag vet att det är en förvridning av verkligheten) och minns stunderna när euforin inträder och kroppen bara flyter på. När jag blir frisk  är det dags att fylla på endorfinförrådet igen, bygga immunförsvar och sunt träna mig friskare! Och den dagen närmar sig… 🙂 

Men tills vidare får ni hålla tillgodo med att jag redovisar mitt alternativa endorfinintag de senaste dagarna.
Läs och tillåt er imponeras!  😉

Musik- igår lyssna jag på miniKörberg och idag körövning
Mat- nu är inte kocken hemma vilket innebär lägre dos nyttighet än vanligt 
Solljus- i skogen i söndags
Skratt- när vi letade efter en liten nyckel i skogen
Tårar- när jag kom in i Lars Lerins konsthall
Sötsaker- bäst att passa på när alla inte är hemma  

Hur fixar du endorfiner?

Att åldras

När inträder den bästa ålder?
Inträder?Är det något jag går och väntar på. Funkar det? Näe…

Det fanns en tid för längesen då jag önskade  stoppa tiden och få fortsätta vara ung. Nu finns en tid då jag känner mig ung i sinnet, är tillfreds med min ålder och inser att jag faktiskt kan påverka hur mitt framtida liv och åldrande kan bli. Jag har ju ett liv att leva och inte en ålder att leva…

Jag är övertygad att jag kan tanka kroppen och själen full med sånt som är gott för mitt åldrande och som gör att jag inte vill sluta åldras. Goda kontakter med andra i min omgivning och känslan av att jag har något att bidra med  är viktiga ingredienser. En annan  är att förmå behålla framåtfokus, stävja min missnöjdhet och negativism. För det krävs utmaningar!

Kanske den här? 😉
86-years-old-lady-participate-in-gymnastic

Ingrid Bergman hade en intressant syn på åldrandet som nog lite kan symbolisera hur jag menar: Att åldras är som att bestiga berg, man blir lite andfådd men man får mycket bättre utsikt.

Är inte åldrande egentligen samma sak som utveckling?

Lars Lerin part. 2

Jag är inte färdig med Lerin.

Det är så mycket viktigt som jag inte lyckats få fram. Hur han i det mörka hittar ljus, hur han i motgångar och svackor hela tiden tagit sig vidare och blivit bättre än någonsin.
Det ni!
Det, om något, behöver vi alla lära oss.

– Du vet, ödsligheten bär en liksom med sig, säger han i en intervju.

Ja, så är det nog för oss alla. Skillnaden är bara att han uttrycker sin utsatthet både i ord och bild och så öppet står för den han är.
Det gör inte jag.
Jag är räddare…

Ömsint och ödmjuk. Det är två ord som jag tycker passar. Han ser ömt och ödmjukt på sin omgivning och sina motiv.
Kanske finns det inget fördömande alls?
Åhhh, Cina, det är ju sån du vill vara men inte är.

–Jag tycker om ord som ”godta”, ”godkänna”, ”omsluta”, ”omfatta”, ”omfamna”.

Han är en stor förebild!

En av mina förebilder- Lars Lerin

Var ska jag börja?
Så mycket intryck, så mycket tankar.
Den mannen får mig att uppleva på ett annat djup.
Det är som jag vill förstå vad han själv tänker och upplever i stunden när tavlan kommer till.
Jag vill lära mig förstå.

Lars Lerin är unik! (Fast det är ju såklart alla.)
Han målar akvarell på ett sätt, och i ett  stort format, som gör att jag ibland glömmer att det är just akvarell.
Han väljer motiv som står för det sköna men också det utsatta, kalla och svåra.
Det är sällan en sliten byggnad från mångmiljonsprojekt avbildas.
Det är sällan gathundar avbildas.
Men Lerin gör detta.
Han förevigar jorden på sitt sätt.

Hans sätt att skicka vykort när han är ute och reser är också något som visar hur han är som människa.
Han målar helt enkelt av något i miljön där han är och gör tavlan till ett  vykort.
Stort!
Stort att få! Stort att ge!

Ja, den mannen har mycket att lära både vad gäller sitt sätt att måla men också hans ödmjuka sätt till livet och människan.

Vill du ta del av hans tankar om livet så lyssna på hans sommarprat här.

Konsten att klippa navelsträngen

Frigörelse! Smaka på ordet frigööörelseeee. Visst smakar det skit?
Just att släppa taget och ge barn luft under vingarna mer och mer…Usch!

Jag behöver, som du märker, hjälp.
Jag har problem.
Trots att barnen är ganska stora vill jag gärna ha dem i min närhet.
När spännande äventyr lockar dem ut i livet pushar jag dem allt jag kan.
Hela tiden…ända fram till det är dags.
Då kommer det krypande….
Ånger och ångest.
Det är i den här fasen jag nästan överväger att köpa handbojor.
Jag vet att det rätta är att släppa taget och låta barnen bygga sin egen identitet men shit vad svårt.

Johan Cullberg skriver i sin bok ” Kris och utveckling”  hur framförallt mammor med sin blotta närvaro
påminner om behovet av att vara känslig och liten.
Igenkänning ? JA!

Men skärp dig Cina. Du vill ju att vi  ska se och behandla barn som fullvärdiga människor fullt kapabla att klara det mesta. ( Om du nu börjar tvivla på denna mening – betänk Malala) För att minska diskrepansen mellan hur jag förminskar eller får barnen att växa  så MÅSTE jag ju tänka tvärtom.

Det är befriande att klippa navelsträngen! ( Vad kostar handbojor?)

konflikten om pusslet

Någonstans läste jag att konflikthantering kan jämföras med att lägga pussel. Två personer har varsin hög med pusselbitar i knät och ingen av dem vet hur det färdiga pusslet ser ut. För att lyckas behöver de hjälpas åt. De sitter inne med kunskap och har koll på sin egen del vilket innebär att en god strategi då måste bli att lära varann. Att lyssna blir centralt eftersom den ene inte ser eller vet hur den andres bitar ser ut.

En konflikt som hanteras så här har goda möjligheter att lösas. Men det finns mycket som kan gå snett om de två inte ser upp. Blir det prestige och viktigt att visa vem som har rätt respektive fel uppstår lätt en låsning och positionering. Det konstruktiva blir destruktivt…

Jag vill att mitt sätt att hantera konflikter ska vara konstruktiv och hela tiden sträva framåt. Jag vill lära av det som varit men framförallt jobba framåt med vad som kan förbättras. Om jag lägger handen på hjärtat och frågar hur jag fungerar måste jag ovilligt erkänna att jag inte alltid hanterar konflikter så…
Hur funkar du?

Nulägesanalys av lyssnande

Vi har  normer för hur en människa ska göra för att vi ska tro att de lyssnar.
Kanske ska personen sitta still och ha ögonkontakt?
I dagens samhälle kan den beskrivna normen vålla problem.
Eller kanske en kulturkrock…

Jag skriver detta inlägg efter att ha bedrivit en longitudinell studie av mina barn.
Barn av idag har flera kanaler igång samtidigt. En kväll kan de chatta på facebook, kolla instagram  och samtidigt föra ett samtal.
Allt på en gång.
Stressade barn tänker kanske ni. Hur ska det sluta?
Jorå, visst kan det skapa oro (och det har det gjort) men jag ser även möjligheter.

Den sista tiden har jag märkt att även min egen norm förskjutits.
När jag var på föreläsningar i Stockholm tidigare i höst  kom jag på mig själv med att  googla om föreläsaren och hitta en massa nyttig information som kompletterade och berikade föreläsningen. För några år sedan hade jag kanske klassat det som nonchalans mot föreläsaren.
Ooops, kanske dags att omtolka min norm nu när jag är en av dem som hänger på.

Oavsett hur vi känner tror jag inte att denna utveckling kan stoppas.
Hur ska vi då i stället lära oss att hantera det som en tillgång?
Genom kommunikation. Vad jag vill säga är att ska dessa två olika sätt att se på  lyssnande mötas och fungera ihop måste förståelse för varandras olika uppfattningar lyftas till ytan och hanteras.
Annars blir det lätt missförstånd. Ibland onödiga såna…

Eller hur tänker du?

Framtiden

För mig finns det tre sätt att förhålla sig till framtiden:

1) Att se förändringar och registrera utvecklingen. Att SE framtiden.
2) Att bidra till att forma framtiden. Att GÖRA framtiden.
3) Att inte se framåt. Att istället undra VAD som HÄNDE.

Jag vill inte sortera människor i framtidsfack utan väljer istället att analysera hur jag själv beter mig i olika situationer.

Ex A) Det kommer en ny teknisk apparat i stället för DVD (Gääsp tänker ni som redan har koll på den marknaden). Min naturliga instinkt blir då att inte se utvecklingen, att vägra lära mig och helt enkelt lägga ansvaret på ngn annan (läs min käre sambo eller barnen). Slutsatsen bli att jag tillhör grupp 3.

Ex B) På sista tiden har det blivit fler och fler vindkraftverk i Falköpings kommun. Jag ser det vilket placerar mig i grupp 1.

Ex 3) Jag gillar att leva i en föränderlig värld! För mig är förändring vägen till utveckling vare sig det är genom misstag eller lyckosamma försök. Jag tror på människans förmåga att utvecklas och lära. Jag tror stenhårt på den! För mig är det aldrig frågan OM det går utan HUR. Den dagen jag inte tänker så vill jag att ni bankar något hårt i huvudet på mig. Jag vill göra framtiden! Jag vill bo i grupp 2.

Vad vill du?