Vad var det han hette?

Ja, nu är det dags för ännu en bekännelse.
Jag är dålig på att komma ihåg namn.
Nä, så kan jag inte skriva…Om jag förväntar mig att jag inte ska komma ihåg kan det ju inte bli annat än problematiskt. Så jag vänder på det och säger att hädanefter ska jag bli bättre på att komma ihåg namn.

Jag jobbar på Lärcenter i Falköping där cirka 800-1000 personer passerar på en vecka. Jämfört med mina tidigare arbetsplatser är flödet enormt. På en vecka kan jag möta många nya bekantskaper. När jag hälsar på en ny person skapar jag mig ett första intryck och anstränger mig för att själv ge ett gott intryck. Detta tar en stor del av min uppmärksamhet på bekostnad av personens namn. Men från och med nu ska jag även klara av att memorera namnet.

Jag ska helt enkelt bli namnproffs genom följande strategi:
1) Upprepa namnet direkt i huvudet.
2) Associera till någon med samma namn.
3) Skapa en bild i huvudet där jag kopplar ihop personens utseende med namnet. Gärna galet.

Hur gör du för att komma ihåg vad människor heter?

Det högst värderade företaget bygger på tänkande och innovation

Vi har de sista hundra åren gjort enorma insatser för mänskligheten. Vi har utrotat sjukdomar, ökat våra skördar dramatiskt och höjt levnadsstandarden på jorden.
Allt detta genom innovationer.

Apple, det kanske högst värderade företaget i världen är en symbol för ett samhälle där företagets tillgång inte finns i varken råvaror eller förmåga att producera. Många av idag betonar värdet av innovationer. Idag indikeras från många håll att det är viktigt att ta vara på just tänkande och det finns det en tydlig trend att intressanta tänkare samlas i stora städer och bildar innovationssamlingar.

Tänkande: Att samla tänkande människor, kunskap i ett centrum
Länkande: Att nätverka och koppla upp mot omvärlden och få input
Blänkande: Att genom systematik och processer omsätta nya input och kunnande i strategiska åtgärder och ny kunskap

En ännu bättre värld är bara några innovationer bort!

Slalom = förbättringsarbete

Den här vintern har jag ägnat många timmar åt att stå längst ner i en slalombacke och heja fram min son. Timmar av upplevelser har genererat nya kopplingar mellan slalomåkning och förbättringsarbete. Tänk att du står där högst upp i backen och blickar ut över alla blåa och röda pinnar som ska passeras effektivt innan du når ditt mål. Ditt fokus är att åka snabbaste vägen men ändå inte gena. Du har ett mål och ett tydligt uppdrag. Genom att visualisera vägen sätter du delmål och planerar din bana. Slalomåkare är inga störtloppsåkare så de som bara kör rakt fram diskas. Viktig lärdom där Cina. Men en del kanske bara föds med störtloppsgener?! 😉

Planering och träning är avgörande för en god utveckling. Mattias Hargin, landslagsåkare, tipsar om att
lägga ned nästan lika mycket tid i uppbyggnadsträning och fysiska övningar som i backen. Hans fokus är att bygga styrka och explosivitet, att bygga ett stabilt förbättringsarbete som klarar snabba ryck. Hargin betonar även vikten av att stärka uthålligheten, att ha tålamod och tänka långsiktigt.

Det fina med slalom är att när du nått målet finns en lift som tar dig upp igen mot svårare utmaningar.

Men idag ska jag vara fotbollsmamma. 😀

Mina relationer till tid

Min tid är matematisk. Jag kan beräkna och omvandla.

Min tid flyger iväg men det finns bara ett visst antal.

Tiden ger mig order. Tiden säger när det är dags.

Min tid kan kännas skruvad och kan vara svår att få grepp om.

Det händer att jag hamnar snett i tid.

Tiden kan få mig i onda spiraler.

Jag har en stark vilja att styra min egen tid. Ibland vill jag styra för mycket.

Men så inser jag att nuet är det enda vi kan styra! 🙂

Konsten att generalisera

Per Axbom är en intressant person som idag fått mig att inse än tydligare att jag ibland gör okloka generaliseringar. Det jag inte kan så mycket om är mycket lättare att klumpa ihop. På så sätt blir det ju inte lika mycket att hålla reda på och kanske gör jag det även oviktigare… Nåväl, gjort är gjort och när nu poletten trillat ner ordentligt blir det troligen lättare att förändra.

Vad har de afrikanska länderna gemensamt och vad skiljer dem åt?
Ja, det räcker med den frågan för att jag ska inse min okunskap. Det är något märkligt som sker när jag ibland, och säkerligen andra med mig, ska prata om Afrikanska länder. Vi använder hela världsdelen i beskrivningen som om all utveckling och alla företeelser skulle vara lika. ” I Afrika råder fattigdom”, ”I Afrika är aids en folksjukdom”, ”I Afrika blir kvinnorna könsstympade”.
Det är 55 länder vi pratar om och ytan är gigantiskt stor! Tänk om vi skulle generalisera på samma sätt om Europa… ”I Europa dricker alla vin till maten på jobbet”

Kartan ger perspektiv:

Se bara hur facebookanvändandet skiljer sig åt.

En ny dag med nya tankar!
Och vetskap om att ett ord bör användas försiktigare…

Bäst före datum

Mycket har hänt. Mer än vi nog kan ta in.

Bäst före datumet blir kortare och kortare och detta förpliktigar om vi vill vara en del av framtiden och inte vill anses vara utgångna. För skolans del tror jag det innebär att tänka bort från alla måsten och traditioner vi skapat. Ibland tänker jag att skolan skulle utgå mer från själva uppdraget och mindre styras av traditioner. Vi har tex uppdrag att lära barn läsa. Hur ska vi göra det så effektivt som möjligt? Med detta fokus kan nya lösningar uppstå. Att tänka bort och tänka nytt. Jag är övertygad att skolan skulle kunna bygga mer på forskning om vi tänkte öppnare. Läsning måste inte ske fyrtio minuter tre dagar i veckan på en bestämd plats.

Mycket har hänt. Mer än vi nog kan ta in.

Ordets makt och mitt ärr

Att äga språket är makt.

Det fanns en tid när jag kämpade i uppförsbacke med mitt skrivande. Under grundskolan klarade jag mig utmärkt men en bit in på gymnasiet sjönk mitt självförtroende. Jag kände mig missförstådd, blev frustrerad och den onda cirkeln var i snurrning. Skrivandet började ta emot och jag ville helst undvika de jobbiga stunderna. Jag var nära att kapitulera men till slut lyckades jag vända och tog mig vidare. Men några små ärr finns kvar än idag och det är faktiskt en av anledningarna till att jag bloggar. Jag vill våga skriva och uttrycka mig offentligt.

Idag tycker jag det är roligt att skriva men det finns en utsatthet i att ha en offentlig blogg. Jag kan aldrig styra vilka ni är eller hur ni tolkar och uppfattar bloggen. Det måste jag acceptera och förhålla mig till. Det är jag som förmedlare som bestämmer innehåll och det är ni som mottagare som köper eller ifrågasätter innehållet. Således är makten både hos mig och er.

Att äga språket är makt.

Gå nu ut i solen och lev värdering!

Vi har aldrig träffats.
Det är konstigt att det kan vara så. Någon som betyder så mycket. Hur kan det bli så? Hur kan jag låta någon få så stort inflytande över mitt tänk utan att ha sett människan i ögonen.

Åren har gått.
Mitt första intryck var positivt och sedan har bilden stärkt och bekräftats. Kanske är det så vi gör? Gillar att förstärka och ha rätt i det första intrycket. Nåväl, med tiden har min förebild växt. Häromdagen diskuterade jag med en klok människa. Vi pratade om värderingar och konstaterade bägge att det är i handling värderingen syns och betyder. Värderingar ska vara ett verb. Dokument behöver inte säga något om verkligheten. Därför tänker jag, i min analys, att min förebild har växt genom handling.

Jag förmodar att du just nu febrilt funderar över vem denne/denna förebild kan vara. Just så ska det förbli. Bilden får du skapa själv.

Gå nu ut i solen och lev värdering!

Inlärd hjälplöshet- kom ut ur garderoben!

Inlärd och intränad hjälplöshet?

Vi har det nog allihop…programmerat hjärnan med begränsning för vad vi klarar. Utvecklat strategier för att slippa det som är svårt, jobbigt eller kanske smärtsamt. För så funkar vi nog alla lite till mans när vi försöker och försöker utan att nå fram. Då lär vi hjärnan att det inte går.

I skolan lider många av detta. De som gett upp tilltron till sin egen förmåga. Deras skolgång har kantats av misslyckanden, den negativa spiralen har drivit dem åt fel håll och till slut har situationen blivit hopplös och meningslös. Meningen med skolan faller bort. Att konsekvent misslyckas kan knappast vara vägen till inre motivation och att se mening.

Inlärd hjälplöshet och livets utmaningar hjälper elever att dölja sin storslagenhet.
Nånstans på vägen börjar de dölja sitt riktiga sårbara jag. Bättre att hata och skita i skolan än att riskera misslyckas även om de satsar. Masken sätts på plats.

Människor jag möter som lyckats ta av masken börjar våga utmana sina tidigare misslyckanden växer otroligt. Deras kapacitet visar sig större än de kunnat tro och deras struliga livsresa blir erfarenheter som stärker och blir en tillgång. Bara de inte ger upp.

Alla föddes för att få glänsa. Så den största gåva du kan ge dig själv är att våga. Våga misslyckas, våga vara dig själv och våga visa världen vilken strålande stjärna du kan vara.

Det är dags att komma ut ur garderoben. Hur du än kommer ut… 😉

En proaktiv skola som skapar framtiden. Tänk om…

Tänk om Sverige varit snabbare in i framtiden.
Tänk om Sverige snabbare blivit IT-anpassat.
Tänk om vi förstått nätverkandet och globaliseringen snabbare.
Tänk om…

Nu blev det inte så men det finns inget som säger att vi inte kan bli snabbare framåt.
Skolan i Sverige skulle kunna bli världsledande.
Innovationen i Sverige skulle kunna spränga gränser.
Tänk om skolan skapade framtiden och blev proaktiv.

Hur skapa världens häftigaste och coolaste skolor?
Tänk om…