Låt oss kalla dagens förebild Karin.
Karin har lärt mig enormt mycket om människors kapacitet. När jag träffade henne för första gången för 3 år och tre månader sedan var det en tjej med mycket strulig skolbakgrund. Karin hade blivit inskriven i särskolan i början av högstadiet för att under tvåan på gymnasiet göra om begåvningstestet och skrivas ut.
Hon hade förlorat dyrbar tid.
Hon hade mycket lidande i bagaget.
Hennes skolminnen var färgade av misslyckanden och utanförskap.
När jag träffade Karin hade hon påbörjat sin resa tillbaka till att identifiera sig som en som vi andra.
Vid vårt första möte var hon noggrann med att poängtera sina brister så som hennes dåliga korttidsminne som gjorde att hon hade svårt att lära. Jag lyssnade på ett halvt öra eftersom jag dels ville tro något annat och dels för att jag såg en människa som helt uppenbart var ”skolskadad”. Ordet skolskadad förknippar jag med en förebild och kollega som tyvärr inte finns med oss längre. Hon brann för de ”skolskadade”.
Karins första stappliga och osäkra steg i vuxenutbildningen förbyttes allt eftersom till säkra och kaxiga. Hon började tro på sig själv och med det var framgången en faktum. Utmed resans gångs höjde hon förväntningarna på sig själva och presterade bara bättre och bättre.
Hon presterade långt över vad begåvningstest visade att hon var kapabel att klara.
Dagens vinst är att kapaciteten finns i alla. Det vi ska fokusera på är HUR den ska få blomma ut! Tvivlar du fortfarande bör du läsa skolverkets senaste rapport.