Berättelsen om Svetlana

Svetlana är 68 år. Hon kom till Sverige vid 18 års ålder från ett land i krig. Flykten var svår på många sätt och komplicerades eftersom Svetlana är född med ett funktionshinder. Hon har en hörselnedsättning. Svetlana etablerade sig och kände sig hemma i Sverige. Hon läste svenska för att därefter läsa in grundskola, gymnasie och även skaffa sig en högskoleexamen. Svetlana blev under studietiden förälskad i en annan kvinna och valde att leva tillsammans med Birgitta. Nu efter 30 år tillsammans ser de tillbaka på en fin tid där de mötts av omgivningens acceptans. Svetlana fick ett chefsjobb inom näringslivet och har efter sin pension en stabil ekonomisk grund.

Jasåå, börjar du fundera över om jag fabulerar eller inte. Ja, jag fabulerar, men om vi inte underordnade människor så mycket i samhället skulle detta vara möjligt. Jag hoppas och vill tro att ingen funderar över trovärdigheten i en berättelse som denna om tio år!

De sju diskrimineringsgrunderna utifrån ett samhällsperspektiv:
Tillhörande normen/överordnad position Tillhör inte normen/underordnad position
Etnisk tillhörighet Svensk Icke-svensk
Sexuell läggning Heterosexuell Homosexuell/bisexuell
Kön (juridiskt) Man Kvinna
Könsidentitet och könsuttryck Cis-person* Transperson**
Religion eller annan trosuppfattning Sekulär Troende
Funktionsförmåga Full funktionsförmåga Nedsatt funktionsförmåga
Ålder 18-67 år Barn/pensionär

De här diskrimineringsgrunderna finns i vår lag och ska säkerställa att alla är lika värda och behandlas lika. Men verkligheten är något annat än lagen och det påverkar människors handlingsutrymme enormt. Vi kan alla genom medvetenhet och handling förändra.

För hur stor chans har en icke-svensk, troende, homosexuell, 68-årig funktionshindrad kvinna?

Det selektiva seendet

Vi ser ju inte det som finns, utan vi ser bara det vi ser.
Det innebär att vi missar så mycket men också ser det andra inte ser.
Att förmå uppleva verkligheten objektivt synes vara en utopi.
Vi selekterar.
Alla möten, människor och situationer är färgade av våra befästa uppfattningar.
Uppfattningarna styr alltså upplevelserna och kvar finns bara subjektiva verkligheter.

Seeendet styrs av hjärnan och det är faktiskt så att syncentrat är utspridd och upptar en stor del av hjärnvolymen.
Detta torde ju innebära att vårt selekterande påverkar stora delar av vår hjärna och att vi således både borde reflektera över och välja vårt seende aktivt för att på bästa sätt utveckla vår hjärna. Jag tänker att jag kanske ska vara på träningsläger och en hel dag bara tex leta positiva intryck. Hitta vilka miljöer som framkallar goda känslor. Med ögat söka glädje! Dagen därpå kanske jag ska träna på att se ögon…

Nåväl jag gör som så många andra gånger utgår från barnens klokskap:

Vill du få ett effektivt träningsläger?
Var bland barn!

Huang GuoFu

Armlöse kinesiske konstnären Huang GuoFu.

Eller vaddå? Varför titulera armlös? Är det ett hinder för honom? Det verkar ju snarare vara han styrka…

Huang Guofu blev genom en olyckshändelse vid fyra års ålder armlös. Han älskade att måla och lärde sig vid tolv års ålder att måla med fötterna. Entusiastisk och hängiven stannade han uppe hela nätter bara för att få måla mer. När Huang var 18 år blev hans far svårt sjuk och behövde behandlingar. Huang bestämde sig då för att ha måleriet som yrke för att kunna få in pengar och hjälpa sin far. Han åkte runt och sålde sina tavlor i olika byar. Idag är han en etablerad och erkänd konstnär.

”If there is a will, there is a way” Huang GuoFu

Du är en agent in i framtiden!

Vi är alla agenter in i framtiden.
Vi kan alla påverka och forma framtiden.
Vi är alla på plats där det händer.
Vi är alla på plats där det ska hända.
Vi är alla på plats där det borde hända.
Vi är alla på plats där det måste hända.

Men använd dina glasögon för att navigera.
Avstånd och distans skapar en tydlighet. Men för fokus kan du behöva förstoringsglas…
Ställ in dig på överraskningar – det tillhör en föränderlig värld.

Framtiden är inte horisontell. Så varifrån kommer framtiden egentligen?
Ja, här har jag problem att förstå. Att tänka i kors, verikalt och i hoppsasteg är knepigt för hjärnan. Men mest intressant med en sån utveckling är att inget bli omöjligt. Med en horisontell utveckling skulle vi bara bygga på det vi vet och inte komma på nytt.

Det finns inget början och slut. åtminstone inget vi kan greppa. Glödlampans vara övergår ju sakta i något annat. Allt flyter vidare. Det vidarutvecklas, ersätts eller bara dyker upp.

I framtiden blir det viktigt att antingen konkurrera till bättre pris och kvalitet eller skapa något nytt. Någon annan utvecklande framtid förefaller inte finnas.

Vill du ha fokus riskerar du bli närsynt.
Vill du överblicka riskerar du bli långsynt.
Kolla din syn.
Det behöver jag…

Kretivitet, fantasi och innovation

Att navigera i innovationsparadigmet. Idag lär jag av Sir Ken Robinson

Alla dessa etiketter

Sista dagarnas input och upplevelser har fått mig att fundera. Hur fungerar etiketter?

För etiketter sätter vi överallt. Vi använder dem som en självklar del av våra liv men reflekterar kanske inte alltid över det. Det finns etiketter på saker, diagnoser, väderomslag, människor… Men hur sanningsenlig är egentligen etiketteringen? Vilka mått har en limpa? Vad ska vara i köttfärs för att det ska heta så? Är det månne betraktarens öga som avgör eller vad råder? Vem har rätt och vem har inte rätt att avgöra?

Så många yrken som bygger på sortering och etiketteringen. Affärsbiträde, läkare, bilmekaniker, domare, och kanske allra mest journalister. Ja, finns det några yrken utan etiketter? Jag tror inte det…

Hur sätter du etiketter på andra människor? Kanske är det bra att vi inte har en så tydlig etikett som på matvaran?!
Cina, har mörkare hår än vad som syns, lång, impulsiv, puls 61, midjemått…har en något sned mun.. ;-). Det är inte så jag vill att ni ska etikettera mig. Det där med etikettering känns så konserverande på något vis. En köttfärs är en köttfärs, limpa en limpa. Men det är ju sällan så verkligheten ser ut. Det finns bröd i alla dess former och inte en enda tydlig gräns. Ju mer vi etiketterar desto otydligare blir det. Eller?
Fast det klart utan etiketten gravid på riktigt skulle det bli komplicerat. 😉

Fast visst vore det ibland förtvivlat skönt att verkligen veta vad som är vad. Men i längden fruktansvärt tråkigt. Tänk om äpplet alltid smakade och såg ut exakt likadant. Dessutom, tänker jag, att vägen till föränderlighet blir så mycket enklare om vi inte identifierar oss etikettliknande.

Kanske vore livet enklare med tydliga etiketter. Enkla svar, klara åtgärder…men hur ofta är det så när vi skrapar på ytan? Och hur ofta är det inte etiketteringen som begränsar?

I vilket fall, inser jag att mitt liv ofta hamnar i ett icke-etiketterande vilket är intressant.

I källaren vände känslan…

21 knoppar är det på min vita Kamelia. 21!
Ifjol var det fyra…

Seg och frusen går jag ner i källaren och plötsligt uppstår det där som får känslan att vända och allt att kännas roligare och hoppfullare. Just idag var det dessa knoppar. Bara den som vet hur Kamelior fungerar, och har samma dyrkan som jag, kan troligen förstå min sprudlande glädje. Men säkerligen har ni annat som lockar fram så sköna känslor.

Tänk att nu har jag en lång period framför mig där jag får följa knopparna tills de slår ut. Härligt! 😀
Det är det bästa med att älska blommor. Du får längta, vårda, njuta och framför allt vara med i hela processen. Precis som så mycket annat i livet som jag tycker om. Att utveckla och ständigt försöka förbättra. Tänk att skillnaden mellan att vara trädgårdsmästare eller specialpedagog är kanske inte så stor. Vi ska stärka, bygga en god grund, gödsla och sedan få se den vackra blomningen.

21 knoppar vit Kamelia och 21 elever på samma dag.
Samma mål och samma väg.
Visst börjar jag bli lite mer innovativ i tanken? 😉

Vad innebär ett innovativt paradigm för min vardag?

Innovation, Cina, innovation är dagens och morgondagens paradigm…Hmm, det torde ju innebära att jag måste anstränga mig för att tänka om och tänka nytt annars blir det ju det gamla invanda som styr.

Inte tänka i boxen, ej heller utanför utan snarare tänka utan box helt och hållet. Inte lätt…

Jag ska alltså utveckla min förmåga att få nya idéer som ännu ingen annan tänkt…eller åtminstone förnya. Att se innovation som ett resultatet av en utvecklingsprocess där det också måste få vara helt okej att pröva och misslyckas för att därefter pröva igen. Visst låter det kul?

Faktum är ju att vetenskapen är full av uppfinningar och upptäckter som tillkommit av en slump. För att skapa kreativa och innovativa miljöer ska jag söka mig till nya och oväntade möten och gruppkonstellationer. Eller förresten möten Cina, är möten en kreativ miljö? Njae, men det kanske kan bli, Disney hade ju mer kreativa miljöer där just nytänkande var det viktiga.

Att gå på känsla, att behålla det oformliga. Bilder, tänker jag, är så mycket friare än ord. Att utgå mer från bilder kanske? Och sen korsa olika områden…

Troed beskrev igår att vi skulle bli bättre på intryckande. Inte uttryck, utan tvärtom. Att bevaka och följa oliktänkande människor. Gör jag det? Näe, lite flockdjursbeteende har jag allt även om jag försöker jobba med en sidan hos mig själv.

Sen är det ju det där att göra värderingar. Att se värderingar som ett verb, ett ständigt pågående verb. Jag ska inte luta mig tillbaka och tänka att jag minsann är för jämställdhet eller kanske månggifte. Nä, det är i görandet mina värderingar syns. Inte i text och ord…Och aldrig färdigbearbetet.

Ja, det är bara några av alla de tankar som surrar runt. Det här med innovationsparadigm kräver mycket tanke- men framförallt görahandlingar.

Frågan är om jag är kvar i ägget eller om jag är nykläckt?
Vad är du?

Tankar som snurrar men ej fått fäste…

Efter att ha lyssnat på framtidsanalytikern Troed Troedsson är huvudet ett getingbo av tankar. Han levererade kristallklart hur framtidens paradigm ser ut och vilken kompetens dom redan idag efterfrågas. Getingboet orsakas av att det finns så mycket att utveckla för att bättre möta framtiden….nåväl tankarna får gro lite till så kommer snart en djupare reflektion och förhoppningsvis analys. Har du inte lyssnat på denne skarpsynte, modige och underhållande man har du missat något.

Att vara i framtiden

Framtiden KAN vara en fortsättning på nuet men är sällan det. Det vi ser idag är snart då men vi inser nog inte alltid att framtiden kan bli något helt annat. Vi vill helst bygga på och fortsätta på den väg vi känner till och är på. Vilka framtida konsekvenser får nuet? Vad i nuet får mig att välja framtid? För val gör vi hela tiden vare sig vi inser det eller inte…

Ibland tänker jag att vi verkar vilja vara på en isolerad ö utan förbindelse till omvärlden och framtiden. På den isolerade ön behöver vi inte se framtiden utan kan bygga på det vi själva erfarit. Den globala världen stängs ute och vi stoppar flöden. Vi stänger ute influenser och strävar efter att dagens barn och unga ska vara som vi själva var.

Vilket perspektiv vi eftersträvar får stora konsekvenser för vårt handlande. Låt oss till exempel överföra tankarna till utbildningsväsendet. För ett centralt fokus i skolan borde ju vara hur vi ska utbilda för framtiden. För att vara i framtiden. För att verka i framtiden.

När omvärlden förändras är det skolans uppdrag att svänga med. Eller allra helst gå i fronten eftersom våra elever gynnas av att vi är steget före. Att utbilda för ett samhälle som varit eller utbilda för ett samhälle som ska bli?
Jag anser att vi bryter mot vårt uppdrag om vi inte tänker och utbildar framåt. Vilka kunskaper och förmågor kommer att efterfrågas? Hur ska vi möta och entusiasmera dagen barn?

Framtiden är oundviklig. Jamen såklart tänker du kanske nu, men kommer vi verkligen ihåg det när vi tex diskuterar hur skolan ska vara. Strävar skolans styrning efter en förfluten tid eller efter framtid? Jag anser att skolan styrs på tok för konservativt och definitivt med för lite innovation korsat med forskning. Annars skulle vi kanske haft HipHopskola i varje liten håla?! 😉
Det finns massa kunskap och forskning om det och det finns massa ungar att fråga.

Jag vill inte vara på en isolerad ö i framtiden. Jag vill vara i framtiden.
Vad vill du?