Arkiv | januari, 2013

Berättelsen om Svetlana

31 Jan

Svetlana är 68 år. Hon kom till Sverige vid 18 års ålder från ett land i krig. Flykten var svår på många sätt och komplicerades eftersom Svetlana är född med ett funktionshinder. Hon har en hörselnedsättning. Svetlana etablerade sig och kände sig hemma i Sverige. Hon läste svenska för att därefter läsa in grundskola, gymnasie och även skaffa sig en högskoleexamen. Svetlana blev under studietiden förälskad i en annan kvinna och valde att leva tillsammans med Birgitta. Nu efter 30 år tillsammans ser de tillbaka på en fin tid där de mötts av omgivningens acceptans. Svetlana fick ett chefsjobb inom näringslivet och har efter sin pension en stabil ekonomisk grund.

Jasåå, börjar du fundera över om jag fabulerar eller inte. Ja, jag fabulerar, men om vi inte underordnade människor så mycket i samhället skulle detta vara möjligt. Jag hoppas och vill tro att ingen funderar över trovärdigheten i en berättelse som denna om tio år!

De sju diskrimineringsgrunderna utifrån ett samhällsperspektiv:
Tillhörande normen/överordnad position Tillhör inte normen/underordnad position
Etnisk tillhörighet Svensk Icke-svensk
Sexuell läggning Heterosexuell Homosexuell/bisexuell
Kön (juridiskt) Man Kvinna
Könsidentitet och könsuttryck Cis-person* Transperson**
Religion eller annan trosuppfattning Sekulär Troende
Funktionsförmåga Full funktionsförmåga Nedsatt funktionsförmåga
Ålder 18-67 år Barn/pensionär

identitet

De här diskrimineringsgrunderna finns i vår lag och ska säkerställa att alla är lika värda och behandlas lika. Men verkligheten är något annat än lagen och det påverkar människors handlingsutrymme enormt. Vi kan alla genom medvetenhet och handling förändra.

För hur stor chans har en icke-svensk, troende, homosexuell, 68-årig funktionshindrad kvinna?

Det selektiva seendet

30 Jan

Vi ser ju inte det som finns, utan vi ser bara det vi ser.
Det innebär att vi missar så mycket men också ser det andra inte ser.
Att förmå uppleva verkligheten objektivt synes vara en utopi.
Vi selekterar.
Alla möten, människor och situationer är färgade av våra befästa uppfattningar.
Uppfattningarna styr alltså upplevelserna och kvar finns bara subjektiva verkligheter.

Seeendet styrs av hjärnan och det är faktiskt så att syncentrat är utspridd och upptar en stor del av hjärnvolymen.
Detta torde ju innebära att vårt selekterande påverkar stora delar av vår hjärna och att vi således både borde reflektera över och välja vårt seende aktivt för att på bästa sätt utveckla vår hjärna. Jag tänker att jag kanske ska vara på träningsläger och en hel dag bara tex leta positiva intryck. Hitta vilka miljöer som framkallar goda känslor. Med ögat söka glädje! Dagen därpå kanske jag ska träna på att se ögon…

Nåväl jag gör som så många andra gånger utgår från barnens klokskap:
lär av barnen

Vill du få ett effektivt träningsläger?
Var bland barn!

Huang GuoFu

29 Jan

Armlöse kinesiske konstnären Huang GuoFu.

armless

Eller vaddå? Varför titulera armlös? Är det ett hinder för honom? Det verkar ju snarare vara han styrka…

Huang Guofu blev genom en olyckshändelse vid fyra års ålder armlös. Han älskade att måla och lärde sig vid tolv års ålder att måla med fötterna. Entusiastisk och hängiven stannade han uppe hela nätter bara för att få måla mer. När Huang var 18 år blev hans far svårt sjuk och behövde behandlingar. Huang bestämde sig då för att ha måleriet som yrke för att kunna få in pengar och hjälpa sin far. Han åkte runt och sålde sina tavlor i olika byar. Idag är han en etablerad och erkänd konstnär.

”If there is a will, there is a way” Huang GuoFu

Du är en agent in i framtiden!

28 Jan

Vi är alla agenter in i framtiden.
Vi kan alla påverka och forma framtiden.
Vi är alla på plats där det händer.
Vi är alla på plats där det ska hända.
Vi är alla på plats där det borde hända.
Vi är alla på plats där det måste hända.

Men använd dina glasögon för att navigera.
Avstånd och distans skapar en tydlighet. Men för fokus kan du behöva förstoringsglas…
Ställ in dig på överraskningar – det tillhör en föränderlig värld.

Framtiden är inte horisontell. Så varifrån kommer framtiden egentligen?
Ja, här har jag problem att förstå. Att tänka i kors, verikalt och i hoppsasteg är knepigt för hjärnan. Men mest intressant med en sån utveckling är att inget bli omöjligt. Med en horisontell utveckling skulle vi bara bygga på det vi vet och inte komma på nytt.

Det finns inget början och slut. åtminstone inget vi kan greppa. Glödlampans vara övergår ju sakta i något annat. Allt flyter vidare. Det vidarutvecklas, ersätts eller bara dyker upp.

I framtiden blir det viktigt att antingen konkurrera till bättre pris och kvalitet eller skapa något nytt. Någon annan utvecklande framtid förefaller inte finnas.

funny-baby-faces-2

Vill du ha fokus riskerar du bli närsynt.
Vill du överblicka riskerar du bli långsynt.
Kolla din syn.
Det behöver jag…

Kretivitet, fantasi och innovation

27 Jan

Att navigera i innovationsparadigmet. Idag lär jag av Sir Ken Robinson

Alla dessa etiketter

26 Jan

Sista dagarnas input och upplevelser har fått mig att fundera. Hur fungerar etiketter?

För etiketter sätter vi överallt. Vi använder dem som en självklar del av våra liv men reflekterar kanske inte alltid över det. Det finns etiketter på saker, diagnoser, väderomslag, människor… Men hur sanningsenlig är egentligen etiketteringen? Vilka mått har en limpa? Vad ska vara i köttfärs för att det ska heta så? Är det månne betraktarens öga som avgör eller vad råder? Vem har rätt och vem har inte rätt att avgöra?

Så många yrken som bygger på sortering och etiketteringen. Affärsbiträde, läkare, bilmekaniker, domare, och kanske allra mest journalister. Ja, finns det några yrken utan etiketter? Jag tror inte det…

Hur sätter du etiketter på andra människor? Kanske är det bra att vi inte har en så tydlig etikett som på matvaran?!
Cina, har mörkare hår än vad som syns, lång, impulsiv, puls 61, midjemått…har en något sned mun.. ;-). Det är inte så jag vill att ni ska etikettera mig. Det där med etikettering känns så konserverande på något vis. En köttfärs är en köttfärs, limpa en limpa. Men det är ju sällan så verkligheten ser ut. Det finns bröd i alla dess former och inte en enda tydlig gräns. Ju mer vi etiketterar desto otydligare blir det. Eller?
Fast det klart utan etiketten gravid på riktigt skulle det bli komplicerat. 😉

20130126-092807.jpg

Fast visst vore det ibland förtvivlat skönt att verkligen veta vad som är vad. Men i längden fruktansvärt tråkigt. Tänk om äpplet alltid smakade och såg ut exakt likadant. Dessutom, tänker jag, att vägen till föränderlighet blir så mycket enklare om vi inte identifierar oss etikettliknande.

Kanske vore livet enklare med tydliga etiketter. Enkla svar, klara åtgärder…men hur ofta är det så när vi skrapar på ytan? Och hur ofta är det inte etiketteringen som begränsar?

I vilket fall, inser jag att mitt liv ofta hamnar i ett icke-etiketterande vilket är intressant.

I källaren vände känslan…

23 Jan

21 knoppar är det på min vita Kamelia. 21!
Ifjol var det fyra…

Seg och frusen går jag ner i källaren och plötsligt uppstår det där som får känslan att vända och allt att kännas roligare och hoppfullare. Just idag var det dessa knoppar. Bara den som vet hur Kamelior fungerar, och har samma dyrkan som jag, kan troligen förstå min sprudlande glädje. Men säkerligen har ni annat som lockar fram så sköna känslor.

Photo 2013-01-23 18 53 25 (2)

Tänk att nu har jag en lång period framför mig där jag får följa knopparna tills de slår ut. Härligt! 😀
Det är det bästa med att älska blommor. Du får längta, vårda, njuta och framför allt vara med i hela processen. Precis som så mycket annat i livet som jag tycker om. Att utveckla och ständigt försöka förbättra. Tänk att skillnaden mellan att vara trädgårdsmästare eller specialpedagog är kanske inte så stor. Vi ska stärka, bygga en god grund, gödsla och sedan få se den vackra blomningen.

21 knoppar vit Kamelia och 21 elever på samma dag.
Samma mål och samma väg.
Visst börjar jag bli lite mer innovativ i tanken? 😉