Arkiv | februari, 2013

Inlärd hjälplöshet- kom ut ur garderoben!

28 Feb

Inlärd och intränad hjälplöshet?

Vi har det nog allihop…programmerat hjärnan med begränsning för vad vi klarar. Utvecklat strategier för att slippa det som är svårt, jobbigt eller kanske smärtsamt. För så funkar vi nog alla lite till mans när vi försöker och försöker utan att nå fram. Då lär vi hjärnan att det inte går.

I skolan lider många av detta. De som gett upp tilltron till sin egen förmåga. Deras skolgång har kantats av misslyckanden, den negativa spiralen har drivit dem åt fel håll och till slut har situationen blivit hopplös och meningslös. Meningen med skolan faller bort. Att konsekvent misslyckas kan knappast vara vägen till inre motivation och att se mening.

Inlärd hjälplöshet och livets utmaningar hjälper elever att dölja sin storslagenhet.
Nånstans på vägen börjar de dölja sitt riktiga sårbara jag. Bättre att hata och skita i skolan än att riskera misslyckas även om de satsar. Masken sätts på plats.

Människor jag möter som lyckats ta av masken börjar våga utmana sina tidigare misslyckanden växer otroligt. Deras kapacitet visar sig större än de kunnat tro och deras struliga livsresa blir erfarenheter som stärker och blir en tillgång. Bara de inte ger upp.

Alla föddes för att få glänsa. Så den största gåva du kan ge dig själv är att våga. Våga misslyckas, våga vara dig själv och våga visa världen vilken strålande stjärna du kan vara.

Det är dags att komma ut ur garderoben. Hur du än kommer ut… 😉
20070618_gay

En proaktiv skola som skapar framtiden. Tänk om…

27 Feb

Tänk om Sverige varit snabbare in i framtiden.
Tänk om Sverige snabbare blivit IT-anpassat.
Tänk om vi förstått nätverkandet och globaliseringen snabbare.
Tänk om…

img_775_Plantwall-2012-OIH-Esbo-Finland

Nu blev det inte så men det finns inget som säger att vi inte kan bli snabbare framåt.
Skolan i Sverige skulle kunna bli världsledande.
Innovationen i Sverige skulle kunna spränga gränser.
Tänk om skolan skapade framtiden och blev proaktiv.

Hur skapa världens häftigaste och coolaste skolor?
Tänk om…

Idag lanserar jag ett nytt skolämne…

26 Feb

OECD har trendspanat kring globala utvecklingsprocesser för att kunna presentera en översiktlig bild av det föränderliga samhället. Internationellt har det under ett par år poängterats att skolsystemen har svårt att hantera samhällsförändringar och se vilka förutsättningar som måste skapas.

OECDs trendspaning behandlar bland annat globalisering, hälsa, arbetsmarknad och den digitala utvecklingen utifrån ett skolperspektiv. I stora drag konstateras att de tre första områdena är mer långsiktiga, linjärt föränderliga och mer förutseende. Den digitala utvecklingen däremot är svårare att förutse. Dessutom påverkar den alla de andra trenderna.

systemvetare580

Den digitala utvecklingen exploderar och en ständig uppkoppling medför helt andra utmaningar för skolan och undervisningen. Vi har idag ”världen i fickan”. Hur påverkas och förändras skolan av digitaliseringen?
Otroligt mycket! Så mycket att skolan troligen behöver förändras i grunden…

Kunniga och framgångsrika människor av idag ger sin syn på vad framtiden behöver:

Framtidens nya skolämne måste ju vara dataprogrammering. Eller?

RIP Trevor Dolan

23 Feb

En förebild har lämnat oss allt för tidigt.

Det som inte sägs finns inte?

22 Feb

Det finns saker jag inte ser.
Det finns saker jag väljer att inte se.
Mina sinnen sänder små signaler som jag stöter bort.
Det saknar kontur eller blundar jag för konturen?
Lite motsträvigt accepterar jag. Okej, vi sopar väl under mattan.
Det är lätt, det är mest odramatiskt och det skjuter på problemet.
Något är inte som det ska vara.
Något jag väljer att inte se och inte göra något åt.

Elefanten_kvar_i_rummet

Varför frågar jag inte istället för att gömma elefanten?
Kanske ska jag blunda mindre och fråga mer?

Om det står en elefant i vardagsrummet kan jag inte bara tassa runt den och låtsas att den inte står i vägen. Men det händer ändå att jag gör det.
Ibland självvalt, ibland mot min vilja…
Ibland för att jag inte hämtar en spegel.

Så mycket outtalat och så mycket fokus på det som inte är centralt.
Hur stor del av ett samtal kan handla om att undvika en central kärna och istället tassa i periferin?
Pratar vi inte så finns det inte.

Jag vill egentligen inte ha det så.
Jag vill kunna se och prata.
Så det är nog helt enkelt dags att träna upp mig men också se upp så jag inte göder elefanten.
Jag tycker mig kunna identifiera elefanter i mig själv och inser att det inte är en utrotningshotad art. 😉

Att konfrontera en elefant borde ju göra att den syns tydligare.
För om den inte syns kan jag ju omöjligt få ut den ur rummet.
Och sen behöver jag ju kunna tämja den för att lugnare kunna leda ut.
Att konfrontera mig själv med det jag inte vill se.
Att konfrontera andra.
Att tämja mig själv.

Jag vill ju inte vara elefant.
Jag vill ju tala om våra verkligheter.
Att våga visa min. Att våga se andras.

Latmaskens vara eller har jag hål i kalendern?

21 Feb

Vem är jag?
Latmasken eller sprintern?

Livstempo-1024x201

Beroende på vem du frågar och i vilket sammanhang vi möts blir svaren troligen olika. För får jag komma med facit själv är jag definitivt en intervallare. Ibland rusher ibland snigelfart. På jobbet har jag titulerats Lärcenters yrväder. Någon annan har beskrivit mina steg. Ja, ni fattar tempot där…

Men tiden är ju inte i intervall. Den rör sig i samma takt hela tiden även om känslan sällan är sån. Omsorgsfull tidsanvändning är jag nog bra på. Jag gör ju faktiskt val som jag själv vill. Eller är det så?
Livets tempo. Inlärt tempo.
Livets takt. Inlärd takt.
Livets puls. Inlärd puls.
Autopiloten behöver nog stämmas om och justeras en aning.

Så här kommer min tempokompetensutvecklingsplan:
1 När jag startar nytt ska jag avsluta ngt gammalt.
2 Tidsoptimismen ska minskas så jag lämnar lite luft i kalendern.
3 Prioritera återhämtningsaktiviteter
4 Vara lite mer snigel och lite mindre rushig

Livstempo
Livstid
Tiden i mina egna händer.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tålamod, tvivel och beslutsångest

18 Feb

Ibland är det som om målet inte kommer fort nog.
Resultat, framgång, känslan av att klara något.
Tålamod och påminnelse att livet är en resa, tänker jag då.
Att nå resultat på en gång gör ju livet lite mer meningslöst.
Motgången är språnget framåt när vi fått distans och överblick.
Säger jag till mig själv för att bli tålmodigare…

Hur ska det gå nu egentligen?
Har du inte tagit dig lite väl mycket vatten över huvudet?
Så kom det igen…det där tvivlet på om något ska hålla.
Tvivlet kring små som stora saker i livet. Kommer handtaget på matkassen släppa eller duger inlägget jag lägger ut? Tvivla inte så mycket Cina. Det gör ju inget om kassen brister eller inlägget blir fel.
Säger jag till mig själv för att bli mindre tvivlande….

Konsten att kunna välja eller inte välja. Många av mina viktiga beslut i livet har präglats av en känsla av slump ( läs Cina har beslutsångest och hamnar därför ofta i slumpdilemman). Gymnasievalet och högskoleutbildningsvalet var ovissa in i det sista.Vårt husköp gick via en privat annons där släktingen som visade huset storrökte inomhus och blev biten av sin hund. Ska vi verkligen köpa detta hus? Jag tror livet tränat mig mycket på att med korta deadline ändå komma fram till ett beslut som håller.
Säger jag till mig själv för att minimera min beslutsångest…
Detta argument håller dock inte vad gäller val av maträtt på restaurang.

beslut

Vad är det som gör att jag tvivlar och får beslutsångest över att välja det ena eller andra? Jag styr ju över mitt liv och vilken väg jag ska gå men likväl känns mycket som en slump. Mitt liv formas och blir summan av mina slumpartade val. Konstig tanke…Den korta stunden innan deadline för ett beslut känns så oviss. Osäkerheten kryper inpå och tankeprocessen accelererar tills det inte finns något annat att göra än att gasa eller bromsa. Slutsatsen är i vilket fall att det är tur det finns slumpartade beslut. För mig har det varit utvecklande och bra att sakna tålamod, tvivla och ha beslutsångest. Annars hade jag ju inte kommit dit jag är idag! 😀