Arkiv | oktober, 2012

konflikten om pusslet

26 Okt

Någonstans läste jag att konflikthantering kan jämföras med att lägga pussel. Två personer har varsin hög med pusselbitar i knät och ingen av dem vet hur det färdiga pusslet ser ut. För att lyckas behöver de hjälpas åt. De sitter inne med kunskap och har koll på sin egen del vilket innebär att en god strategi då måste bli att lära varann. Att lyssna blir centralt eftersom den ene inte ser eller vet hur den andres bitar ser ut.

En konflikt som hanteras så här har goda möjligheter att lösas. Men det finns mycket som kan gå snett om de två inte ser upp. Blir det prestige och viktigt att visa vem som har rätt respektive fel uppstår lätt en låsning och positionering. Det konstruktiva blir destruktivt…

Jag vill att mitt sätt att hantera konflikter ska vara konstruktiv och hela tiden sträva framåt. Jag vill lära av det som varit men framförallt jobba framåt med vad som kan förbättras. Om jag lägger handen på hjärtat och frågar hur jag fungerar måste jag ovilligt erkänna att jag inte alltid hanterar konflikter så…
Hur funkar du?

Annonser

Nulägesanalys av lyssnande

25 Okt

Vi har  normer för hur en människa ska göra för att vi ska tro att de lyssnar.
Kanske ska personen sitta still och ha ögonkontakt?
I dagens samhälle kan den beskrivna normen vålla problem.
Eller kanske en kulturkrock…

Jag skriver detta inlägg efter att ha bedrivit en longitudinell studie av mina barn.
Barn av idag har flera kanaler igång samtidigt. En kväll kan de chatta på facebook, kolla instagram  och samtidigt föra ett samtal.
Allt på en gång.
Stressade barn tänker kanske ni. Hur ska det sluta?
Jorå, visst kan det skapa oro (och det har det gjort) men jag ser även möjligheter.

Den sista tiden har jag märkt att även min egen norm förskjutits.
När jag var på föreläsningar i Stockholm tidigare i höst  kom jag på mig själv med att  googla om föreläsaren och hitta en massa nyttig information som kompletterade och berikade föreläsningen. För några år sedan hade jag kanske klassat det som nonchalans mot föreläsaren.
Ooops, kanske dags att omtolka min norm nu när jag är en av dem som hänger på.

Oavsett hur vi känner tror jag inte att denna utveckling kan stoppas.
Hur ska vi då i stället lära oss att hantera det som en tillgång?
Genom kommunikation. Vad jag vill säga är att ska dessa två olika sätt att se på  lyssnande mötas och fungera ihop måste förståelse för varandras olika uppfattningar lyftas till ytan och hanteras.
Annars blir det lätt missförstånd. Ibland onödiga såna…

Eller hur tänker du?

Framtiden

24 Okt

För mig finns det tre sätt att förhålla sig till framtiden:

1) Att se förändringar och registrera utvecklingen. Att SE framtiden.
2) Att bidra till att forma framtiden. Att GÖRA framtiden.
3) Att inte se framåt. Att istället undra VAD som HÄNDE.

Jag vill inte sortera människor i framtidsfack utan väljer istället att analysera hur jag själv beter mig i olika situationer.

Ex A) Det kommer en ny teknisk apparat i stället för DVD (Gääsp tänker ni som redan har koll på den marknaden). Min naturliga instinkt blir då att inte se utvecklingen, att vägra lära mig och helt enkelt lägga ansvaret på ngn annan (läs min käre sambo eller barnen). Slutsatsen bli att jag tillhör grupp 3.

Ex B) På sista tiden har det blivit fler och fler vindkraftverk i Falköpings kommun. Jag ser det vilket placerar mig i grupp 1.

Ex 3) Jag gillar att leva i en föränderlig värld! För mig är förändring vägen till utveckling vare sig det är genom misstag eller lyckosamma försök. Jag tror på människans förmåga att utvecklas och lära. Jag tror stenhårt på den! För mig är det aldrig frågan OM det går utan HUR. Den dagen jag inte tänker så vill jag att ni bankar något hårt i huvudet på mig. Jag vill göra framtiden! Jag vill bo i grupp 2.

Vad vill du?

Jag har många förebilder – överallt

23 Okt

Jag söker aktivt efter förebilder.
Jag söker dem i litteratur, i media, på nätet och i verkliga livet.
Detta förebildsletande berikar mitt liv och det har blivit en lång lista i huvudet som ständigt fylls på.
Varför? Jo, för upptäckandet är så kul och kan vara så oväntat.

Det finns otal i min ”kändislista”. Kanske bloggar jag en dag om de som påverkat mig mest i den listan. Många självklara och några uppstickare finns det allt.
Nyfiken? Det hoppas jag…

Men sen har jag ju mina ”osynliga” förebilder också.
Förebilderna i vardagen.
De där som lyfter andra.
De där som tex lär mig hur jag ska göra för att lyckas i mitt jobb. Det finns många läromästare där.
De där som vågar utmana sina demoner.
De där som gör mitt och/eller andras liv bättre.
Ja, ni finns där överallt.

Just i denna stund är jag så oerhört tacksam för att Ni finns!

Nog med djupheter! Reklam kan också ge något…

22 Okt

Verkligheten i en grotta

22 Okt

Platon har gjort en intressant liknelse om hur vi skapar och uppfattar vår verklighet. Han beskriver en grotta där människor sitter fastkedjade och är vända mot en grottvägg. Bakom dem finns en mur och bakom den brinner en eld. Mellan muren och elden går människor och bär olika saker över sina huvud. Eldens ljus skapar ett skuggspel på väggen som de fastkedjade människorna är vända mot och detta skuggspel är den enda bild av verkligheten som de  ser och känner till.

Om någon skulle bli befriad och personen skulle föras ut ur grottan skulle hon/han få ont i ögonen av det starka ljuset som så markant skiljer sig från den i grottan och vilja fly tillbaka till mörkret och skuggorna. Men om den befriade människan skulle hållas kvar ute så skulle snart solljuset och naturen bli bekanta. Om den befriade sen skulle gå tillbaka in i grottan och berätta för de fastkedjade hur det såg ut där ute skulle berättelsen inte tas på allvar.

Bara inse att det finns mycket att både  se och lära. Ögonen är ju bara åt ett håll i taget… 😉
 Undrar hur min/din  grotta ser ut? Åt vilket håll kollar jag /du? Tas din berättelse på allvar?

Toppning inom barnidrott

21 Okt

Så har det då hänt igen och igen och igen
Jag vet att media är specialister på att rycka saker ur sitt sammanhang och att det säkert finns mycket bakom att en del barn petas från sitt lag. Men är det okej för det? NEJ!  Det är inte okej, det är en uteslutning som kan få stora konsekvenser.  Men likväl är min egen erfarenhet att toppning är vanligt förekommande bland idrottsföreningar.

Vad är målet med idrottföreningars ungdomsverksamhet?
– Skapa talanger och vinna matcher?
– Ge alla barn en fritidssysselsättning i ett socialt sammanhang?

Oavsett vilket mål en förening eller enstaka tränare har är jag övertygad om att det är genom att INTE toppa i unga år som du fostrar mest framgång. När jag sneglar på en mycket framgångsrik ungdomsförening, Högaborgs BK, som ett otal gånger levererat storstjärnor som Henke Larsson och Mats Magnusson, är de väldigt tydliga i sin gröna tråd. Toppning ska INTE förekomma innan 13 års ålder och till och med på 11-mannaplanen påpekar de att  ” det är viktigt att bibehålla en bred trupp då det är omöjligt att göra en riktig prognos redan i trettonårsåldern.”. Tommy Söderberg, fd förbundskapten i fotboll, menar att toppning inte bör ske före 16 års ålder.

Utifrån detta perspektiv är jag enormt tacksam över att min son spelar i det lag han gör.
PUNKT SLUT! Eller kanske ska jag avsluta lite mildare…Vad tycker du?