Verkligheten i en grotta

22 Okt

Platon har gjort en intressant liknelse om hur vi skapar och uppfattar vår verklighet. Han beskriver en grotta där människor sitter fastkedjade och är vända mot en grottvägg. Bakom dem finns en mur och bakom den brinner en eld. Mellan muren och elden går människor och bär olika saker över sina huvud. Eldens ljus skapar ett skuggspel på väggen som de fastkedjade människorna är vända mot och detta skuggspel är den enda bild av verkligheten som de  ser och känner till.

Om någon skulle bli befriad och personen skulle föras ut ur grottan skulle hon/han få ont i ögonen av det starka ljuset som så markant skiljer sig från den i grottan och vilja fly tillbaka till mörkret och skuggorna. Men om den befriade människan skulle hållas kvar ute så skulle snart solljuset och naturen bli bekanta. Om den befriade sen skulle gå tillbaka in i grottan och berätta för de fastkedjade hur det såg ut där ute skulle berättelsen inte tas på allvar.

Bara inse att det finns mycket att både  se och lära. Ögonen är ju bara åt ett håll i taget… 😉
 Undrar hur min/din  grotta ser ut? Åt vilket håll kollar jag /du? Tas din berättelse på allvar?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: